Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag fyra borde vi kalla det, hann inte riktigt med att skriva igår, men nu kör vi på igen!
Jaha, mina föräldrar. Jag har växt upp med båda mina föräldrar närvarande, ungefär som de flesta barn. När jag föddes bodde vi i ett stort vitt hus med tre lägenheter, vi bodde högst upp, min mamma, min pappa och min syster. Mormor bodde i lägenheten under och en man bodde bredvid mormor, minns dock inte namn på honom. Men vi var en stor lycklig familj. Vid fyra års ålder skiljde sig min mamma och min pappa men dem umgicks fortfarande väldigt mycket, så jag skulle nog mer kalla det som särbos även om dem inte var tillsammans. Men vi gjorde fortfarande allting tillsammans, åkte på semester, firade jul tillsammans osv. När det gick några år träffade mamma en ny kille och dem bestämde sig för att flytta till strängnäs, jag och min syster bodde fortfarande varannan vecka eftersom mamma fortfarande jobbade i Eskilstuna. Vi fick bara gå upp mycket tidigare, men det var det värt. Efter ett tag blev mamma blev gravid och vi var tvugna att flytta till något större, mamma och Johan bestämde sig för att flytta någonstans emellan Eskilstuna och Strägnäs så det fick bli kjula. På min trettonårs dag hände nog det värsta som kan hända i ett barns liv, min pappa dog. Det var då allt förändrades. Dock fans det inte så mycket att göra åt det, även hur mycket man önskar att det aldrig hade hänt så var det bara att acceptera det. Det tog ett tag att komma på fötter igen, men var sak har sin tid. Jag och min syster flyttade såklart till mamma på heltid eftersom det inte fans någon annanstans att bo. Tyvärr har jag aldrig kunnat se Johan som en extra pappa, mer som min lillebrors pappa. Jag kan inte göra mer än att acceptera att jag aldrig kommer att kalla någon för pappa igen, eller att mina barn inte kommer att ha någon morfar. Men det är livet, det är inte alltid lätt. Men man måste kunna acceptera det som händer och göra det bästa av det. Det är något jag försöker göra varje dag.
Världens bästa
Jaha, mina föräldrar. Jag har växt upp med båda mina föräldrar närvarande, ungefär som de flesta barn. När jag föddes bodde vi i ett stort vitt hus med tre lägenheter, vi bodde högst upp, min mamma, min pappa och min syster. Mormor bodde i lägenheten under och en man bodde bredvid mormor, minns dock inte namn på honom. Men vi var en stor lycklig familj. Vid fyra års ålder skiljde sig min mamma och min pappa men dem umgicks fortfarande väldigt mycket, så jag skulle nog mer kalla det som särbos även om dem inte var tillsammans. Men vi gjorde fortfarande allting tillsammans, åkte på semester, firade jul tillsammans osv. När det gick några år träffade mamma en ny kille och dem bestämde sig för att flytta till strängnäs, jag och min syster bodde fortfarande varannan vecka eftersom mamma fortfarande jobbade i Eskilstuna. Vi fick bara gå upp mycket tidigare, men det var det värt. Efter ett tag blev mamma blev gravid och vi var tvugna att flytta till något större, mamma och Johan bestämde sig för att flytta någonstans emellan Eskilstuna och Strägnäs så det fick bli kjula. På min trettonårs dag hände nog det värsta som kan hända i ett barns liv, min pappa dog. Det var då allt förändrades. Dock fans det inte så mycket att göra åt det, även hur mycket man önskar att det aldrig hade hänt så var det bara att acceptera det. Det tog ett tag att komma på fötter igen, men var sak har sin tid. Jag och min syster flyttade såklart till mamma på heltid eftersom det inte fans någon annanstans att bo. Tyvärr har jag aldrig kunnat se Johan som en extra pappa, mer som min lillebrors pappa. Jag kan inte göra mer än att acceptera att jag aldrig kommer att kalla någon för pappa igen, eller att mina barn inte kommer att ha någon morfar. Men det är livet, det är inte alltid lätt. Men man måste kunna acceptera det som händer och göra det bästa av det. Det är något jag försöker göra varje dag.
Världens bästa
Kommentarer
Postat av: r
<3
Trackback
